en alldeles fruktansvärd helg. långpass i lördags, och på vägen hem fick jag punka på bakdäcket. fick gå på mina trötta fötter hem till en gnällig kille. vid elvasnåret, efter en trist rysare på sexan, tyckte jag att han skulle ringa sjukvårdsupplysningen, och när de sa att han borde gå till akuten så var min första tanke inte: "men åh nej, hoppas det inte är allvarligt!" utan "åh nej, jag måste sova för jag ska gå upp klockan 6 i morgon!". men jag hade givetvis inte kunnat somna alls om jag skickat iväg honom själv till sjukhuset, så vi byltade på oss vinterattiraljerne (mössa, stora sjalen, kängorna) och gick genom lördagsnatten och förbi paljettklädda damer i höglackade skor med tillhörande T-shirtsnubbar. på akuten var det tack och lov en lugn kväll. väl inkallade från uteväntrummet fick jag slå mig ner i inneväntrummet, där jag mest var rastlös och irriterad och tänkte sådär kaxigt som man kan göra, att martin bara har låg smärttröskel och att det där hugget i bröstkorgen vid inandning bara var inbillning. men så rullade de plötsligt förbi honom på en såndär rullande brits, med sjukhuskläder, slang i näsan, nål i armen och så hookade de upp honom i en jävla EKG-maskin. jag låtsades vara tapper. "jamen guh, vilket trist program. till och med filmen var ju bättre!", och stirrade på hjärtmonitorn. men egentligen var det bara läskigt och hemskt. låg sinusrytm, det var vad de oroade sig över. sen fick vi gå (martin fick åka säng såklart) genom de otäckt nattomma sjukhusgångarna till nästa avdelning, där det bara fanns en tant som hette Rut, och så fick martin röntga lungorna. och så tillbaka till akuten och till slut, efter fyra timmar son var en evighet och en sekund på en gång, så plockade de äntligen ut nålen och gav tabletter och så fick vi gå hem.
sen sov jag i tre sköna timmar, och sen gick jag och jobbade ett långt mardrömspass. heja mig.
och han mår bättre. och de säger att det går över på några dagar. vätska i vänstra lungan. inget att leka med, men inget farligt. jag är däremot helt slut och behöver dricka ett stort glas vin. skål.
tillägg: och jag ska faktiskt gå ut och dricka vin. jag skojade inte. jag lämnar krymplingen hemma och dricker bort hela den traumatiska helgen. bra med gamla tjejkompisar som fattar när det är viktigt att bara koppla bort och snacka skit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar