en kvävande konsumtionshets.

jag är ingen samlarpersonlighet. jag har aldrig haft någon passion för frimärken, suddgummin, dansk design eller grekiska vykort. jag samlar inte på nåt. jag bara använder.

jag har garderoben full av skor. det här är de som jag inbillar mig att jag använder regelbundet. jag samlar inte.


handväskor hamnar liksom av sig själva lite överallt. det är inte för att jag samlar. jag vill bara ha dem nära till hands, ifall jag skulle hamna i en väsknödsituation.


hårprodukter som råkar ha någon typ av rosa förpackning. jag använder, jag samlar inte (även om jag kanske inte använder mer än en gång varannan vecka).


nej. allvarligt talat. jag samlar inte. inte ens på tomglas. jag bara återvinner extremt långsamt.

i england hittade de en man som gått vilse i sitt hem. han hade samlat på så mycket, inklusive sopor, att högarna gick ända upp till taket. han hade byggt en labyrint av gångar genom allt skräp och levde på minimal yta. det luktade från hans hus i hela kvarteret. när han dog märkte ingen det. han hade gått vilse bland sina egenhändigt byggda tunnlar, kunde inte hitta ut och dött av vätskebrist.

jag borde verkligen sortera ut saker och lämna kartonger och glas på återvinningsstationen.