att vara hundvakt

jag är hundvakt. det är egentligen alldeles underbart. man får lov att kela hur mycket som helst, gå hurtiga promenader som gör en rosig om kinderna, man får skratta åt alla tokiga upptåg och man kan lägga hunden på fötterna när de är kalla.

men det är inte alls så himla kul att gå upp en timme tidigare, bara för att hinna släpa runt byrackan på promenad innan man ska cykla på blixthalkan till jobbet. särskilt inte när hunden är mörkrädd och hoppar högt varje gång någon går förbi (vilket händer ganska ofta här i innerstan). det är supertöntigt. hon vill inte ens springa lös, utan om jag kopplar loss henne så trycker hon sig mot mina ben. jag kanske borde mata henne med morötter, eller vad är det nu som förbättrar mörkerseendet?

rädd för graffiti?