i går kväll var jag sådär mysigt nedlåtande:
jag: vad drömmer du egentligen?
martin: usch, jag drömmer om monster.
jag: meh, varför då? det finns ju inga monster.
sen jävlar började mardrömmarna. utan monster, men med psyksjuka barn, män utan armar och brevinkast stora nog att släppa in diverse otyg (och så en lesbisk flirt mitt i alltsammans, fast det var såklart inte en del av mardrömmen).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar