nästan.

herrejesus.

ibland är det guldkanten på tillvaron, eller bara ohämmad lyx, att komma hem halv nio efter en fantastisk middag (i ackompanjemang av rött), uppföljd av ännu mer vin och några drinkar i goda vänners lag, och vara sådär härligt salongsberusad.

ännu mer guldkant är (as we speak) att be den där sambon:

hej, häll upp ett glas vin till mig. jag bloggar.

och få det gjort.

efter dagen från h e l v e t e t, så blir det knappt inte bättre. om ingen råkar ringa och vilja dra med mig på fest såklart. då hade det varit mitt sanna nöje att tacka nej eller ja, beroende på stundens sinnesmod.




och om någon bor i malmö, så tycker jag att ni ska se u-nokini på garaget klockan fyra på lördag.