när jag var liten var jag arg, hade kajalpenneblick och svart hår. oftast med utväxt, men annars, jäklar vad svart det var.
det var ju fint och sådär, men sen började jag i gymnasiet och lät håret växa, lyssnade på belle&sebastian och skaffade sidbenan, som alla hade.
sen kom jag på att det inte var särskilt häftigt alls, så då lyssnade jag på knutna nävar och klippte mig som pelle i nile city.
och det var ju snyggt. fast även då lät jag håret, mest sidorna växa ut, och sen har jag haft samma lugg i åtta år.
för att det är lätt. för att det är party. för att det är som omslaget på tigermilk, fast utan bröst och tiger.
men sen. sen vet jag inte vad som hände. sen blev det längre, säkert för att det var sommar, och sen sa alla att det var fint med längre lugg och nu tycker alla om den och jag hatar den.
vad gör man med luggen i ögonen hela dagarna? kan någon berätta, för jag fattar inte grejen.
5 kommentarer:
och herre. mitt hår ser ju grått ut. men det är smällar man får ta, har jag hört.
inte grått, svart! /M
ser ut som en peruk ju. men jag skyller på ljuset. eller nåt. eller, ser det ut så?
ser inte ut som en peruk.
jag hade svart hår i tio år och det enda som kan hända är att man kan få en ljus utväxt så att det ser ut som att man är skallig. typ.
men peruk. nej nej nej
jag älskar skalliga utväxten! den ger en sliten, hemlös look.
Skicka en kommentar