brus

jag somnar med TV:n på. det är lite min grej. i dagsljuset låter det som en väldigt vettig förklaring till att jag vaknar med fjärrkontrollen i ett tryggt grepp, efter att såklart ha somnat kvällen innan, just när det skulle bli som mest spännande (jag är som ett sånt där svimmande får).

ibland testar jag andra saker. somnar med boken i handen i stället och TV-rutan obarmhärtigt svart. och sen börjar karusellen. lakanvridande, klogripande galenskap. det är faktiskt så. jag inbillar mig inte. min hjärna behöver konstant bakgrundsljud för att inte spåra ur. den vill inte bearbeta dagens händelser eller försöka begripa sammanhang och lägga saker på rätt plats. den vill bara se på TV.




ibland vaknar jag och kan hoppa rakt in i handlingen.